söndag, juli 23

Radio Tuff nr 1445

Den tuffa oberoende radion
Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1445:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 23 juli, första gången kl 17 och sedan 2 ggr per dygn till söndagen den 6 augusti, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

Programmet korthet:

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut dussintals verbala ”rosor”,bl a till Magnus o Brasse och till minnet av Per Anders Fogelström. Åkes krönika har rubriken ”Ironi, lögn och cynism om Hiroshima” med anledning av 72-årsdagen av atombomben den 6 augusti, då Tuff-aktivister finns i Tyresö centrum. Om papperstranor som symbol mot kärnvapen med anledning av lilla Sadakos försök att inte få cancer av bomben.

lördag, juli 22

”ROSOR” från RADIO TUFF (1445) 23/7 -17 till ….

….till   Magnus och Brasse vars ”Svordomsvisa” vi använde under många år i Radio Tuff under dess 32-åriga historia när vi utdelade ”veckans snytingar”. Den gick så här:

”Bondlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit!
Pottsork, snuskiga stork,
Din ruttna rot är full av kork!
Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum!
Din usla gam, din slemmige torsk,
Förnicklade pappskalle, skunk, förbanne mig!
Lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit!
Slashas, ditt vidriga as,
Piss och pest och senapsgas!
Sopprot, helidiot, fan vad du bär emot!
Din sabla bock, ditt feta arsel, våga dig aldrig mer hi-it
!

Nu var det länge sen den hördes. Sen dess har vi inte delat ut några snytingar utan bara delat ut tusentals ”rosor” till välförtjänta. Men många av dem har för all del  vassa taggar, precis som riktiga rosor.

 

….till   Sören Sommelius som i sin blogg www.nyakultursoren.se under rubriken ”SvT:s ubåt i Gävle -- Rötmånads-journalistik?” kommenterar det 12 meter  suddiga bottenfynd på fem meters djup inne i Gävle hamn som Sveriges Television den 10 juli visade gång på gång i sina nyhetssändningar och som förmodades vara en ubåt.   Sommelius skriver bland annat::

”Det är obegripligt varför det opartiska SVT inte talat med någon av de många kompetenta författare och journalister som under de senaste decennierna tagit fram kritiska granskningar av de många återkommande ubåtslarmen som i efterhand ett efter ett visat sig vara mest tunna soppor kokta på några rostiga spikar och kryddade med russofobi. Eftersom det inte skett och i brist på uppföljningar känns ubåtshistorien mest som slapp rötmånadsjournalistik.”                                           Mera om de falska ubåtshistorierna finns på www.tuffsandin.blogspot.com
….till   de 122 länder som i FN den 7 juli röstade för ett kärnvapenförbud. Fram till nu var kärnvapen det enda massförstörelsevapnet som inte var förbjudet genom ett internationellt avtal, trots dess katastrofala humanitära konsekvenser. Biologiska vapen förbjöds 1972 och kemiska vapen 1992. Det beräknas att det finns ca 15 000 kärnvapen i världen, främst i USA och Ryssland men även i Kina, Frankrike, Storbritannien, Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea. Ca 2 000 av dem är klara för avfyring, vilket räcker för att döda alla världens alla människor.

….till   TUFF-aktivister som söndag den 6 augusti uppmärksammar att det då är 72 år sedan hundratusentals japaner kremerades levande i Hiroshima av en atombomb. Tuff-arna finns i Tyresö centrum mellan kl 11-14 och sprider flygblad och säljer böcker. Välkommen att besöka TUFF:s bokbord!

….till   minnet av Per Anders Fogelström (1917-1998) som skulle ha fyllt 100 år den 22 augusti. Han var den främste svenska fredsaktivisten under 1900-talet. När Sverige på 50- och 60-talet hade avancerade planer på egna kärnvapen var han mycket aktiv i AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb, som starkt bidrog till att Sverige blev kärnvapenfritt. Han skrev tillsammans med Roland Morell boken ”I stället för atombomb”. Det är en tunn bok, bara 46 sidor, men en av de böcker som påverkat mig mer än de flesta andra böcker. Den byggde på uppfattningen att militärt försvar i kärnvapenåldern inte kunde skydda och försvara oss människor och inte heller de värden vi finner omistliga: demokrati, humanism mm. Militärmiljarderna skulle i stället användas till att minska fattigdom, svält och förtryck i uländerna. Vid den här tiden var förslaget ännu radikalare än det kan synas i dag, för det här var mitt under det kallaste av krig väst-öst --människorna i syd räknade man liksom inte med-- och dessutom långt före SIDAs tillkomst. I slutet av 50-talet satsade svenska skattebetalares valda ombud mer än hundra gånger så mycket på militären än på internationellt bistånd

….till   Arne Stråbys nyutkomna bok ”Per Anders Fogelström – fredens språkrör” som finns att köpa för endast 40 kr från TUFF. (Ring Åke Sandintel 712 4463 eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se och beställ ! Eller kom till TUFF:s bokbord i Tyresö Centrum söndag den 6 augusti (Hiroshima-dagen) och köp.

….till   Frankrikes president Emmanuel Macron som tänker minska budgeten till det urstarka krigsmakten, något som fått försvarschefen general Pierre De Villiers att vredgat avgå. Frankrike är världens femte mest välrustade land med en krigsmakt som kostar ca 320 miljarder kr.

….till   den kristne belgiske prästen Daniel Maes, som verkat i ett syriskt kloster sedan 2010 och med sina erfarenheter nu säger: ”Västliga mediers rapportering om Syrien är den största lögnaktigheten i vår tid”

….till   det tiotal människorättsaktivister som nu fängslats i Turkiet, däribland en Amnestychef, en svensk och en tysk. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har skarpt protesterat och svenska UD har framfört frågor till turkisk ambassads-personal

….till   Torsten Kälvemark som i AB den 16/7 skriver om Nato-landet Turkiet bland följande:
Erdogan misstror säkert sina Nato-allierade. Ändå har han alla skäl att stanna kvar. Han åker på alliansens toppmöten men lika ofta till Kreml. Han kan inlägga sitt veto mot både det ena och det andra. Nyligen hämnades han på det alliansfria Österrike genom att blockera delar av landets medverkan i Natos partnerskapsprogram. Sveriges Nato-ivrare har därför anledning att se upp.
            Och vidare om Turkiet:
”Det är ett land där yttrandefrihet och rätt trampas under fötterna och där fängelserna nu är fyllda till bristningsgränsen.”

….till   Robert Piper, som är FN:s humanitära koordinator för de 2 miljoner människor som finns instängda i Gaza. Han varnar nu för att Israel genom restriktioner låter Gaza-borna endast förses med elektricitet 2 timmar om dagen. Han beskriver också deras behov av mat, arbete, hälsovård och annat det råder skriande brist på i Gaza.


….till   den som kan förklara det ryska inflytandet i USA. Nästan varje dag under snart ett år har en förstanyhet i västliga medier varit Trumps olika förbindelser med ryssarna, som anklagas bland annat för att ha spridit komprometterande uppgifter om Hillary Clinton. Vad för slags uppgifter som ryssarna lär ha givit Trumps gäng får vi dock aldrig veta. Hur i all sin dar kan de veta så mycket om känsliga saker som inte amerikanerna själva känner till. USA har värdens överlägset bästa underrättelsesystem. För några år sen avslöjades till exempel att amerikanerna rentav brukade avlyssna Angela Merkels mobiltelefon.

fredag, juli 21

Hiroshima 6 augusti 1945

(Den 6 augusti är det 72 år sedan den japanska staden Hiroshima utsattes för ett amerikanskt flyganfall med en atombomb och hundratusentals människor dödades direkt eller efteråt av den radioaktiva strålningen. Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF)  minns  detta söndagen den 6 med ett bokbord i Tyresö Centrum kl 11-14 , Välkomna att träffa TUFF-aktivisterna då !! )

Ironi, lögn och cynism om Hiroshima 
I maj 2011 avled Eva Moberg, författare, debattör och fredsaktivist. I ett sommarpratarprogram på Sveriges Radio sa hon för flera år sedan många kloka saker, inte minst om hur vi skulle få en intelligentare planet. Om hur homo sapiens, alltså vi människor, inte särskilt intelligent tänker sammanfattade hon ironiskt så här:

"Den som har kärnvapen är en stormakt, men kärnvapen får inte komma i händerna på en galning, för bara en galning kan vilja starta ett kärnvapenkrig. Man har dom bara för att andra har dom och att omvärlden ska tro att man är tillräckligt galen för att använda dom. Om omvärlden tror att man är tillräckligt galen för att använda kärnvapen, då hör man till dom största. Omvärlden får inte börja tro att man är klok, för då blir det väldigt farligt"

Verkligheten är kanske ännu mera ironisk än Eva Moberg var. Faktum är att kärnvapen har använts och inte av några typiska galningar. Inte heller av någon så kallad skurkstat, alltså av några som man skrämmer oss med i dag för att rättfärdiga ytterligare rustningar.

Nej, det var världens främsta demokrati, det kristna USA, som förintade ett par hundra tusen japaner, de flesta civila, i Hiroshima och Nagasaki den 6 och 9 augusti 1945. Amerika var vid detta tillfälle enormt beundrat världen över, betraktades som det godas räddare efter att tre månader tidigare ha slutfört kriget i Europa. Det var på höjden av sin makt och inte på minsta sätt hotat.

Ändå bestämde president Truman att fälla atombomber mot två civila städer. I pressmeddelandet påstod presidenten, att bomben fälldes över en armébas i Hiroshima. Men det var krigspropaganda, alltså lögn. Nollpunkten, över vilken bomben exploderade var ett sjukhus, vars patienter och personal bokstavligen gick upp i rök i en hetta på flera tusen grader. I Nagasaki detonerade atombomben mitt över den kristna Urakamikatedralen.

Faktum var att Hiroshima bland annat valdes för att stan var militärt ganska betydelselös. Den var alltså inte som de flesta japanska städer av den storleken helt eller delvis förstörd. En förintelse som i Europa är föga känd är till exempel att under en enda raid mot Tokyo den 9 mars 1945 dödades ca 100 000 människor, de flesta av dem brändes till döds i väldiga eldhav.

Att Hiroshima var relativt oskadat, gjorde att amerikanerna sen bättre kunde studera det nya mirakelvapnets effektivitet och det var ju positivt -- ur ett militär-industriellt perspektiv, så att man lättare kunde gå vidare med att utveckla ännu mycket värre kärnvapen, vilket ju åtta andra länder sen dess har gjort.

Efter Japans kapitulation la USA lockat på. Segerrusiga medier förgyllde piloternas bedrifter och atomforskarnas genialitet.  Det tog ett år, innan man förstod vad dom här beundrade nya bomberna ställde till med och att dom hade drabbat människor och inte krigspropagandans djuriska monster. Då publicerade New Yorker en lång artikel av John Hershey, som hade lyckats ta sig in i Hiroshima intervjua överlevande. En av dessa berättade så här om den 6 augusti 1945:

"När jag kom in bland buskarna såg jag att där låg ett tjugotal människor och alla befann sig i samma mardrömsliknande tillstånd: Ansiktena var totalt sönderbrända, ögonhålorna var tomma, vätskan från dom smälta ögonen hade runnit nerför kinderna. …Deras munnar var ingenting annat än varfyllda sår"

Sen dess har omvärderingen av atombomberna Japan fortsatt, främst bland historieforskarna. Men några av krigspropagandans myter har seglivat bitit sig fast hos inte bara medier och allmänhet utan också i skolböcker. Den populäraste myten är att atombomberna, som dödade ett par hundra tusen människor, räddade liv. Detta är ju en orwellsk omskrivning, typ krig är fred, slaveri är frihet. Man menar att atombombningarna förkortade kriget. Men redan på 1980-talet skrev historieprofessorn Göran Rystad i Sydsvenskan:

"Talet om atombombernas berättigande genom räddningen av hundratusentals liv bör förvisas till historiens skräpkammare"

Också prominenta allierade militärer och statsmän har uttryckt sina tvivel på det motiverade med att förinta två civila städer med atombomber. Så här skrev i sina memoarer Dwight E Eisenhower, överbefälhavare för de allierade i Europa, sedermera president:

"Till Truman gav jag uttryck åt mina allvarliga betänkligheter, främst på grund av min övertygelse om att Japan redan var besegrat och att fällandet av atombomberna var fullständigt onödigt"

Och den i rang högste amerikanske militären, amiralen W.D. Leahy, presidentens stabschef yttrade 1950:

"Användandet av detta barbariska vapen i Hiroshima och Nagasaki var inte av någon konkret hjälp i vårt krig mot Japan. Japanerna var redan besegrade och färdiga att kapitulera."

Just det, japanerna i sina ruinstäder var färdiga att kapitulera före atombomberna och de hade skickat flera sådana trevare via neutrala länder, typ Sverige. Allt hängde på en enda sak. Japanerna önskade, att kejsaren skulle få sitta i orubbat bo, att landet skulle få förbli en monarki. USA fordrade dock villkorslös kapitulation. Men det märkliga var att efter förintelsen av Hiroshima och Nagasaki gick amerikanerna med på att Japan skulle få behålla sin kejsare. Varför kunde de inte ha garanterat detta tidigare? Ville USA till varje pris med atombomberna demonstrera sin väldiga vapenmakt, kanske för att sätta sig i respekt hos sin vapenbroder, Stalins Sovjetunionen? Det finns radikala forskare som svarar att det nog var så.

I dag är vår värld nedlusad av många tusen kärnvapen, mångfalt starkare och dödligare än bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Det konstiga är att det numera är så märkligt tyst om detta dödliga hot mot hela mänsklighetens existens, att vi människor inte vrålar till samfällt över detta vansinne. Till och med en pensionerad hög militär, general George Lee Butler, tidigare chef för USA:s strategiska bombflyg säger på tal om kärnvapen:

"Varför får en så oerhörd fräckhet bestå i en tid då vi borde stå darrande vid anblicken av vår dårskap och förenade i vår hängivenhet att avskaffa dessa mest dödlig uttryck?"

Men vid krigsslutet 1945 var stämningen en annan. Krigspropagandans råa hjärntvätt bidrog till att amerikanska enheter öppet skröt med att de inte tog fångar utan dödade dem –som man dödar just löss-- och att amerikanska soldater som souvenirer skickade hem japanska skelettdelar. Innan de allierade 1942 började med sina bombmattor mot civila mål hade president Roosevelt fördömt den sortens krigföring som barbarisk. Men tre år senare hade krigets brutalisering gått så långt, att hans son och förtrogne, Elliot Roosevelt, tyckte att man borde bomba ihjäl halva den japanska civilbefolkningen.

1945 var stämningen så förgiftad av kriget att det jublades över atombomberna. Ja inte bara det, nästan var fjärde amerikan beklagade att man inte hann kremera flera japaner levande än dem i Hiroshima och Nagasaki.

Låt oss minnas Joe Hills gamla maning: "Don't mourn, organize!", deppa inte, organisera er! Och en paroll, som vi använde oss av, när vi stoppade långt framskridna planer på svenska kärnvapen är fortfarande aktuell:

BÄTTRE FREDSAKTIV I DAG ÄN RADIOAKTIV I MORGON !
-----------------------------------
ÅKE SANDIN i Radio Tuff 2017. Lyssna på www.tyresoradion.se


fredag, juli 14

Ubåtarna i ”lögnens sekel”

”MILITÄREN VILSELEDDE REGERINGEN”
Olof Lagercrantz var Dagens Nyheters chefredaktör 1960-1975. Har här hemma en bok med många av hans artiklar. Den är på hela 600 sidor och med titeln VÅRT SEKEL ÄR RESERVERAT ÅT LÖGNEN”

1979-1994 var Svante Nycander DN:s chefredaktör. På DN debatt skrev han 2009 en artikel under rubriken ”Militären vilseledde regeringen om ubåtar”. Den handlar bland annat om hans journalistkollegors många misstag på 80-talet, då de på somrarna gång på gång larmade om ryska ubåtar i svenska vatten. Då trivdes okritiska medier alltför ofta i grumligt bottenslam med sina häftiga historier om dessa ”ubåtar”.

Efter ett par decennier tycks några av dem ha nyktrat till. Två artiklar på Dagens Nyheters debattsida i juli 2009 tyder på det. Den ena var alltså skriven av just Svante Nycander. Och han framhöll bland annat:

”Att höga militärer undanhöll regeringen bevisning av vikt för de frågor som skulle utredas – det får marken att gunga under fötterna. Det var inte lite de ställde till med. Sverige gjorde bort sig, vår utrikespolitik var inte längre trovärdig. Ubåtstvivlaren Lennart Bodström försattes i en ohållbar situation som utrikesminister.”

Ja, den socialdemokratiske utrikesministern Lennart Bodström fick avgå 1985 efter det att han till några borgerliga journalister yppat sina tvivel på den enda då godtagbara uppfattningen om ubåtarna.

Dagen efter Nycanders artikel skrev en annan framstående publicist, Sune Olofsson, i Dagens Nyheter. Han hade varit Svenska Dagbladets debattredaktör och försvarsreporter. Under rubriken ”Carl Bildt vilseleder allmänheten om ubåtarna” skrev han bland annat om ”mer än tio års ubåtshysteri” följande:

”Många av oss journalister som bevakade ubåtsjakterna på 80-och 90-talen förvandlades till okritiska patrioter när den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Karlskrona skärgård. (....) Att sedan vissa journalister, som försökte att resa motbilder och följa det kritiska journalistiska uppdraget, stämplades som näst intill landsförrädare är mer än skrämmande.”

EN TRENDIG JOURNALIST GÖR ETT SCOOP?
I dag är det inte precis det kritiska uppdraget som kännetecknar Dagens Nyheter och dess nuvarande chefredaktör. Det är desto mera den trendiga ensidigheten och rättning västerut som präglar tidningen.

Under två dagar i januari i år (12 och 13 jan 2015) var den stora inrikesnyheten i Dagens Nyheter, att det varit ett hittills för allmänheten okänt ubåtsintrång nära Stockholm. Det var Mikael Holmström som ena dagen med anonyma källor berättar denna skakande historia. Han har tidigare skrivit för Svenska Dagbladet, men är nu på DN – kanske i hopp att vinna större lagrar hos de ”oberoende liberala” eller ”bombliberalerna” som elaka vänstermänniskor kallar dem.

Det handlade om att den 31 oktober i fjol hade en främmande ubåt, vilken alltid antyds vara rysk, varit inne vid inloppet till Stockholm, ja ”endast några kilometer utanför huvudstaden”, som Holmström alarmistiskt uttryckte det. Trots att det lär ha hänt bara en vecka efter att den senaste ubåtsjakten i oktober med buller och bång men utan konkreta bevis avslutades, hade detta hittills varit okänt.

I en två sidor stor artikel den andra dagen intervjuade Holmström den som påstod sig ha sett ”ubåten”, vilken minsann sades ha fräckheten att gå i övervattensläge i minst fem minuter nära Stockholm.

”SCOOPET” AVSLÖJAS SOM BLUFF.
Pinsamt för Dagens Nyheter och Holmström, som mörkade vad försvarsmakten ansåg, fick konteramiral Anders Grenstad ordet i ofta hörvärda Studio Ett i Sveriges Radio. Han påpekade bland annat:

”Våra människor som jobbar med bildanalys kan inte slå fast att det här är en ubåt, även om uppgiftslämnaren är helt övertygad. Sedan så är det, och det kan man se på bilden också, rör det sig om flera fartyg i området. Dom har inte rapporterat någonting. Det är människor som rör sig vid strandområdena. Det är fortfarande ljust men ingen har rapporterat nånting. Samtidigt är det som så att om den holländska  ubåten som gick ut från Stockholm den 13 oktober, så har vi fått en väldig massa rapporter och bilder just på den ubåten, så vi är lite förvånade över att det är ingen annan som har rapporterat  det här som vi har klassificerat som möjlig ubåt.”

Först nu i mitten av april kunde Svenska Dagbladet avslöja att försvarsmakten definitivt sågat Dagens Nyheters stort uppslagna larmartiklar. Det var inte ens ”möjlig ubåt” utan en svensk arbetsbåt som ”kränkte” vårt vatten i närheten av Stockholm den 31 oktober. 

VAR UBÅTEN U 137 AVSIKTLIGT I GÅSEFJÄRDEN?
Det märkliga var att under den senaste tidens ubåtslarmande har medierna ofta hänvisat till 80-talets många ubåtsjakter, som om de var högst befogade.
Trumfkortet i denna berättelse är den sovjetiska ubåten U 137, som hösten 1981 låg som en död jättepadda efter att ha gått på grund i Blekinge, i militärt skyddsområde rentav! Jag medger att jag i förstone liksom andra svenskar blev upprörd över den östliga stormaktens fräcka intrång i våra vatten. Men så småningom hopade sig frågorna:

Hur kom det sig att den förmenta spionubåten dundrade in i övervattensläge med dånande dieselmotorer, så att många i trakten hörde den men trodde att det var svenska örlogsfartyg eller helikoptrar? Och varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Sovjet skyllde på felnavigering, vilket bara väckte hånfullt löje i svenska medier. Men så småningom framkom det att svensk militär hade tystat ner, vad Försvarets Radioanstalt (FRA) hade upptäckt: Att sovjetiska fartyg och flygplan hade spanat efter sin försvunna ubåt i farvattnen öster om Bornholm. Det stödde påståendet om felnavigering.

Den förste svensk som gick ombord på den grundstötta U 137 var en erfaren sjöofficer, kommendören Karl Andersson, som ledde de första förhören med den ryska besättningen. Han har efteråt berättat att inga journalister vid de välbesökta presskonferenserna 1981 brydde sig om att fråga honom om vad han trodde om den grundstötta sovjetiska ubåten. Sedermera har han hävdat att det rörde sig om en grov felnavigering och om de många vittnesmålen om ”ubåtar” som U 137 sedan gav upphov till sagt:

”De vanligaste observatörerna är ju kaffedrickande tanter på en balkong eller groggfarbröder i en segelbåt”
ALLT MÖJLIGT TOLKADES SOM ”UBÅTAR”.
Under 80-talet matades vi ständigt med kränkande ubåtar i braskande rubriker och helsidor i våra tidningar. Under många år drabbades det annars så sansade svenska folket av ubåtshysteri. Nästan allt i Östersjön kunde med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar-
 I efterhand visade det sig att ”ubåtarna” hade varit läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar eller pruttande fiskar.
HÅRSFJÄRDEN 1982– OCH MIN FAVORIT GAMLA AMALIA
Året efter U 137:s grundstötning kom nästa stora ubåtskalabalik. Det var den av medier från hela världen skildrade ”ubåtsjakten” i Hårsfjärden, där det flitigt sjunkbombades i flera dagar. Men ingen ubåt påträffades, inte ens en mutter från någon inkräktare.

Men året därpå fastslog den parlamentariska ubåtskommissionen med Carl Bildt som den mest aktive att det var sovjetiska intrång. Ett av dess allra tyngsta bevis var påståendet att Försvarets Radioanstalt (FRA) hade uppsnappat radiosignaler från sovjetiska ubåtar i eller i närheten av svenska vatten. Det var ett rent påhitt, för sedan förnekade FRA all kännedom om detta. Det skedde sex år efter händelserna i Hårsfjärden.

Nästa ”huvudbevis” skulle märkligt nog hålla i hela 26 år. Därvid är jag beredd att avslöja hur förtjust jag sommaren 2008 blev i Amalia. Nej, det var faktiskt inte vanlig gubbsjuka, ty Amalia är en hundra år gammal galeas, som nu ligger på ett varv vid Muskö. Men Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) gjorde då äntligen en ordentlig analys av ljudupptagningar från den vilda jakten på förmenta ubåtar i Hårsfjärden 1982. En inspelning på 3 minuter och 47 sekunder hade länge för de ubåtstroende varit det främsta beviset för att det var ett lömskt sovjetiskt intrång.
Ända till 2008 hade denna ljudupptagning konstigt nog varit hemligstämplad. Och när den blev tillgänglig visade det sig att ljudet med all sannolikhet kom från gamla Amalia som forslade uppjagade journalister i vattnen vid Muskö, där det sjunkbombades och sprängdes minor inför hela världspressen 1982.
”FÖRSTAPRISET I IDIOTI”
Också höga militärer tillhörde de ubåtstvivlande dissidenterna’, bl a den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch och den tidigare svenska arméchefen Nils Sköld. Spydigast mot sina svenska kollegor var den norske amiralen Ola Thomesen, som menade att den svenska militären hade hjärntvättat sig själv och återfallit i vidskepelse, typ tomtar och troll.
Fränast var den tyske generalen Franz Uhle-Wettler, som tillhörde Natohögkvarterets inre krets, när jag intervjuade honom för många år sedan:

"Jag har ALDRIG trott på de sovjetiska ubåtarna i svenska vatten….. En rysk amiral, som dussintals gånger hade skickat ubåtar till Sverige, skulle ha förtjänat guldmedaljen och förstapriset i idioti."

VEM GAGNAS AV UBÅTSNOJAN?
Därmed uppstår frågan, som medier och skattebetalare borde ställa: Vem har nytta av de fantasifulla ubåtslarmen? Svaret har vi nyligen fått. Nu ska Sverige under en 5-årsperiod öka militäranslaget på 225 miljarder kronor med 10,2 miljarder.

En av anledningarna till det är att vi sägs behöva bättre ubåtsbekämpning.

Kan vi då skylla på den där Putin, som ständigt klandras? Hade han skickat in sina ubåtar på svenskt vatten vore han så helkorkad att han nästan blir ofarlig. Då skulle han ju bara hjälpa svenska militarister att få mera pengar och hjälpa till att driva oss in i Nato. Och då vore han kvalificerad för Natogeneralen Uhle-Wettlers guldmedalj i idioti

Olof Lagercranz tyckte alltså att 1900-talet var reserverat åt lögnen. Om det nya seklet kan vi tyvärr använda samma omdöme.
- - - - - - -- - - - - - - -- - - - - - - - -  - -- - - -- -- - -
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1386 (april 2015)