Kära lyssnare!
En stor statsman, tyvärr har jag glömt vad han hette, sa en gång så här: ”Politik är att göra det omöjliga möjligt.” Det låter väl tjusigt, eller hur? Men lyckas det? Ja, åtminstone här i Malmö har det omöjliga gjorts möjligt i flera avseenden.
I massor av år snackades det om BRON – navelsträngen som skulle förena Sverige med kontinenten? Vi var nog många som inte trodde på att det någonsin skulle bli verklighet av dessa drömmar. Men nu har bron redan kopplat ihop oss med Danmark i hela tio år. Där blev det omöjliga möjligt. Bron gav ett uppsving för hela regionen. Turisterna strömmade till, bara för att en gång ha åkt över denna smäckra skapelse.
När Kockums, det stora varvet som under mer än ett sekel hade varit Malmös största arbetsplats, packade ihop, tusentals varvsarbetare blev arbetslösa och det såg som mörkast ut här i Malmö, tog stadens politiker beslutet att bebygga det gamla varvsområdet med bostäder och lockade hit både högskola och många IT-företag. ”BO O1”, den stora bostadsmässan 2001, visade vad det kunde bli av det gamla nergångna området. Idag är Västra Hamnen med sina gränder och sina badplatser ett av Malmös populäraste områden. Vid den gamla Dockan ligger idag Högskolan och många nyetablerade företag med tusentals studenter och anställda på gångavstånd från centralstationen. Åter blev det omöjliga möjligt.
Och nu, kära lyssnare, blir det allra omöjligaste sant: På lördag invigs Malmös Citytunnel, tunneln som gör Malmös centralstation till en genomgångsstation av närmast kontinentala mått och Malmö får äntligen sin tunnelbana. Visserligen bara två stationer, men ändå storartat. Från Stockholm direkt till Köpenhamn och vidare ut i världen! Kan det bli bättre? Här kan man verkligen tala om det omöjligas möjligheter.
Men – och nu kommer haken. Här har man plöjt ner miljarder i gigantiska infrastrukturprojekt för att kunna integrera Malmö och Köpenhamn. Tusentals människor tågpendlar dagligen, skåningar till Köpenhamn och danskar till Malmö och Lund. Och när allt ser ut att börja fungera, slår Trafikverket till och gör istället det möjliga omöjligt. Från dagens 40 kronor i trafikavgift för varje tåg över bron begär man plötsligt 650 kronor, och på längre sikt vill man höja priset till 3000 kronor. Dagens tågbiljett på ca. 200 kronor för en dagstur fram och tillbaka till Köpenhamn kommer att behöva höjas med flera hundra kronor. Vem har då råd att pendla? Vart tar då integrationstanken vägen?
Trafikverket parerar kritiken med att man vill ha samma avgift för passagerar- och godståg. Ja, men för sjutton, ett paket väljer inte mellan bil och tåg. Det gör en pendlare. Och vart tar då våra tjusiga ambitioner att flytta över biltrafiken till rälsen vägen? Sverige föregångare i miljöfrågor? Glöm det!
Är då detta ett skånskt problem? Nej, det gäller ju hela Sverige. Mer än hälften av vår import kommer via bron. Turismen strömmar till Skåne med bron som dragplåster och ger intäkter till hela Region Skåne. Och så begår man en sådan fadäs! Nej, käre statsman, vem du nu var, här gör man tvärtom och gör det möjliga omöjligt. Jippi! Med ett penndrag suddar man ut alla integrationsambitioner.
Lördagens och söndagens stora och med glädje emotsedda tunnelinvigningsfest känns avslagen innan den ens har börjat. Och allt detta på grund av en klåfingrig myndighet som tolkar infrastrukturministerns ord som fan tolkar bibeln.
Det snöar för fullt just nu. Gator och torg ligger inbäddade i gnistrande vit prakt. Det kanske är dags att åka skidor över bron, funderar i Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff nr 1278
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar