Mycket färre partimedlemmar i dag
För ett år sedan dominerades
Dagens Nyheters förstasida av rubriken: ”FÖRENINGS-SVERIGE
TYNAR BORT”. Inuti tidningen ägnas fem sidor åt att ”Föreningsliv lockar inte längre”, som en tvåsidig rubrik lyder.
Där finns också en statistik, som säger att 1980 var 13,8 procent av svenskarna
med i något politiskt parti. 2014 var samma andel bara 5,2 procent.
Denna demokratiska kris har
inte uppmärksammats värst mycket sedan dess. Vi som har gott minne minns att
professorn och debattören Gunnar Adler
Karlsson för länge sedan fastslog i en av sina läsvärda böcker:
"Alla dessa proklamationer, varningar och
upplysningar 'von oben' tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de
små grupper, på vilka den svenska demokratin är uppbyggd".
De traditionella folkrörelsernas
kris
Det är ett faktum att de
folkrörelser, som har några slags politiska ambitioner --och då menar jag
politik taget i vid bemärkelse-- går tillbaka och de senaste åren har tappat
massor av medlemmar.
Partipolitiskt aktiva brukar
då tröstande säga att folk visst är lika intresserade av politik som förr. Se
bara på de utomparlamentariska organisationerna och enfrågerörelserna brukar de
tillägga.
Jo, vi svenskar är nog ännu
politiskt intresserade, men också många utomparlamentariska rörelser tappar i
snabb takt medlemmar. Undantaget är pensionärsföreningarna, dels för att
panschisarna blir allt flera, dels för att de tillhör en generation som skolats
i folkrörelsearbete.
”Sociala medier ” har tagit över?
Många tröstar sig med att de
så kallade sociala medierna nu har tagit över. Ibland är de dock riktigt
asociala med hätska utfall mot andra människor.
Facebook har blivit något av
en folkrörelse. Där finns många kloka åsikter men ännu mera av högst privata
företeelser. På www.tyresöradion.se har i sommar hörts en kvinna, som bland annat säger:
”Om jag på facebook berättar hur jag dricker vin
eller hur fint jag har det på vår segelbåt får jag ett 70-tal gillanden. När
jag däremot uttrycker min oro över krigen och klimatet kanske jag får fyra
medhåll”.
Fredsföreningar upphör men TUFF
tuffar på
När jag 1977-79 var
ordförande i Svenska Freds fanns i organisationen ett 50-tal lokala föreningar
över hela Sverige. I dag hör jag till min sorg att det bara finns knappt tio
kvar.
Den världskände journalisten
John Pilger frågade nyligen:
”Vad har hänt med traditionen av folkliga aktioner,
obundna av partier? Var finns modet, den skapande fantasin och engagemanget som
behövs för den långa resan mot en bättre, rättvis och en fredlig värld? Var
finns dissidenterna inom konst, film, teater, litteratur? Var finns de som vill
bryta tystnaden? Eller måste vi vänta tills den första kärnvapenmissilen
avlossas? ”
En tröst är i alla fall att
Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) ännu efter 50 år är aktivt med kring
400 betalande medlemmar och med en egen radio varje vecka sedan 31 år på www.tyresoradion.se . Och med hemsidan www.tuff.nu
Det har vi klarat helt
oavlönat till skillnad från de många miljarder som det militär-industriella
komplexet har för att frambringa hot, upprustning och krig.
Vi ska nu höra Ulla Sjöblom,
när hon sjunger den gamla visan ”De fattigas piano”
Sång
I Lars Forssells svenska
text till ”De fattigas piano” sjungs:
”Nu har dom andra knep
än orglar hjul och rep
för nu så har dom väte,
som sås i koncentrat
och blir miljoners mat
under ett kusligt läte
Värre än själva fan å
mot det är åskans knall
De fattigas piano….”
Många medlemmar ger oss styrka
I TUFF fortsätter vi vår
kamp mot alla massförstörelsevapen. Vi tror på indiskan Arundhati Roys
övertygelse om att ”ord är massrörelsevapen”.
Så bli medlem i TUFF genom
en insättning på plusgiro 16 01 37 -6
av 200 kr (plus familjemedlem: 80 kr)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar